Att gå kurs, ifrågasätta sina tankar och få hjälp med att hitta sina svar, oavsett om det är nya eller gamla.
Att gå kurs fyller många syften.
Det är roligt, socialt, man får inspiration och lär sig massa nytt. En annan sak som jag tycker är väldigt nyttigt med kurs är att man börjar fundera kring sina egna idéer och tankar. Ibland kommer man fram till att man behöver ändra på något, men ibland när man ifrågasätter det man gör så kan man också bli stärkt i sin tro. Man kanske bara har gjort på ett sätt på ren slentrian, men nu när man får värdera sin tanke och fundera kring den så kommer man fram till varför man gör som man gör och att man står fast vid den tron. I alla fall just nu.
Jag kan ge ett exempel. Jag gick och tränade för en instruktör som sa ”Åh, nu blev det svårt, nu tycker din hund att det är jobbigt, belöna den!”.
Det kändes så fel, men jag kunde där och då inte sätta ord på det, jag gjorde bara snällt som instruktören sa, men kanske med en något stel och konfunderad uppsyn. Hade instruktören bett mig att skälla på hunden, eller korrigera den så hade det varit så himla mycket lättare att sätta ner foten och säga nej, det tror jag inte på. Det blir så givet. Men när är det fel att ge godis? Positiv förstärkning är väl positivt?
Efter ett par tillfällen här så började hjärnkontoret snurra ordentligt. Var jag en dålig hundtränare? Framförallt, var jag taskig mot mina hundar som inte gav dem så mycket godis som hen gjorde? Hade jag helt plötsligt hamnat i det där facket med gamla omoderna tränare med omoderna metoder som inte var snälla? Jag kände mig taskig och förvirrad.
Var nu med på att ni får min syn på saken och mina personliga tankar, jag säger inte att instruktören hade fel.
Men för mig kändes det fel att försöka ändra hundens sinnesstämning från att den tyckte att något var svårt till att bli glad av att få godis. För det första så tror jag inte att jag är så rädd för det svåra. Jag vill inte att mina hundar heller ska vara det. Ibland är det svårt och det ska absolut vara okej att göra fel. Jag gillar modiga hundar som vågar ta för sig och testa. Ibland berömmer jag dem för ett bra försök, även om det blev lite fel. Blir det för mycket svårt så är det klart att motivationen kan dala, alla vill vi ha våra dopaminkickar ibland. Men då tar jag hellre ett steg tillbaka, tänker till och planerar om övningen.
Hur väl vi än förbereder hunden och tränar på allt möjligt så kommer det troligvis bli svårt på tävling vid något tillfälle, har vi förberett våra hundar på det? Vad vill vi att hunden ska tänka när det blir svårt? Jag vill inte att den ska bli godisberoende och vilja döva sina känslor med godis, det kommer jag dessutom inte kunna använda på tävling. När vi pratar om hundars välfärd så kommer det ofta upp att vi måste få låta hunden få ha rätt till alla sina känslor, och att hunden måste få kunna uttrycka alla sina känslor. En hund som får känna allt, den kan uttrycka allt och den kan också hantera allt, den hunden tror jag kanske initialt kommer se mer stressad ut, men jag är övertygad om att den kommer må så mycket bättre och den kommer inte få den där invändiga stressen (som kan ge t ex magproblem på sikt). Jag upplever att en hund som kan hantera det svåra också har lättare att släppa om något blev fel för att sen gå in i nästa uppgift med ny energi och inte ta med sig känslan i den förra övningen in i den nya. En hund som inte är rädd för det svåra tror jag är en hund som kan tävla mycket utan att bli belastad, en hund som t.o.m. kommer trigga på utmaningen och tycka att tävling är himla kul!
Som elev så betalar man för att gå på kurs, man åker dit för att lära sig nya kunskaper, få nya upplägg och koncept. Det finns sällan ett sätt som är rätt sätt. Man får insupa så mycket man kan och sen sortera i sitt eget bibliotek: Saker man köper rakt av och implementerar på en gång, saker man vill testa, saker som kan vara användabara senare, idéer som är bra men som kanske behöver anpassas lite efter er och så är där saker som man kan kasta bort på en gång.
Jag gick kurs för en annan instruktör som jag tycker är superbra. Jag köpte allt rakt av och började träna efter det. Efter en stund blev jag lite orolig. I hundvärden pratas det mycket om metoder, men alldeles för lite om etik och moral om du frågar mig. Jag ville inte fastna i att köra någon annans metod rakt av. Hade jag blivit förblindad av en annan framgångrik person, hade jag tappat mitt kritiska tänkande? Det gick en stund sen kom jag tillbaka till instruktören. Då hade jag själv samlat lite mer kunskap och erfarenhet inom den för mig relativt nya grenen. Då hittade jag saker som jag kände jag tänkte annorlunda kring. Skönt, då vet jag att jag kopierar inte bara rakt av, utan jag fortsätter och lära mig massa nytt, men det går genom mitt filter.
När jag själv håller kurs brukar jag vara noga med att poängtera att det inte finns ett rätt sätt. Man får se kursen som en inspirationskälla, men man måste testa sig fram och det måste kännas bra. Det är helt okej att ifrågasätta och det är framförallt helt okej att avstå övningar som man inte vill göra. Jag brukar försöka få in det utrymmet i min retorik: ”Har du testat att göra såhär istället?” Istället för att säga ”Gör såhär istället”. Jag tycker själv att det inbjuder till mer reflektion kring tanken och sen utrymme för om man vill prova det eller inte. Eller ”Hur tror du att din hund skulle känna om vi ändrade på detta?”. Som instruktör ser jag hunden bara en liten kort stund, utifrån den tiden så bildar jag mig en uppfattning om hur hunden är, men jag vet ju inte om jag faktiskt har rätt, det kan djurägaren svara mycket bättre på.
Det kan vara en utmaning att både gå på kurs och att hålla i kurs, men det är också så himla roligt och utvecklande! Jag älskar båda delarna väldigt mycket!!
Mina tankar från vår noseworkdebut TEM1 inomhus med Vittra.
I helgen har jag debuterat med min Vittra i nosework.
Jag tänkte dela med mig lite av mina tankar. I noseworken gör man ofta sina sök helt för sig själv och det kan vara svårt att få en inblick i hur andra gör.
Det var som sagt Vittras första noseworktävlingar, jag är van vid att ratta hennes mamma Plupp. Det är en omställning att gå ut med en annan hund. Man ska hitta vad som fungerar för henne och vad hon behöver för att få de bästa förutsättningarna.
Jag tog två TEM inomhus (grenen vi tränat mest) och tänkte att de får vi ta som två träningstävlingar istället för att åka på en clear round eller liknande.
Mina mål med de två tävlingsdagarna var att:
- Ge Vittra en bra tävlingserfarenhet
- Att testa av var vi står i träningen och få med oss information om vad vi behöver jobba vidare på.
- Att inte få några felmarkeringar.
Första dagen var vi i Falkenberg. Jag gillar känslan av kontroll. När man startar med en ny hund så har man ungefär noll kontroll så jag var rysligt nervös!
Båda dagarna var det digital banvandring. Fördelen med det är att man kan titta på den många gånger och lägga upp en strategi. Nackdelen är att det är svårt att få en riktigt bra uppfattning om hur stort det egentligen är, ibland är det otydligt med hur mycket tid man får eller om man får söka lös/kopplad.
Vittra är en hund som har mycket energi, allt går fort och hon vill göra rätt. Hon har markerat för långt ifrån gömmorna för hon får så bråttom när hon känner doft att hon inte jobbar klart dem. Detta har vi jobbat en hel del med. Att lägga tid här och låta henne få jobba ut gömman färdigt. Att det bara kommer belöning när man faktiskt är riktigt nära.
Det kan också bli felmarkeringar och då har de främsta anledningarna varit att jag varit för nära henne, ofta i kombination med att hon börjar bli lite trött eller frustrerad.
Ett av målen var att inte få några felmarkeringar så i veckan jag har jobbat med uthållighet. Både i tomsök eller tid innan fynd och med klurigare gömmor som tar lite tid att reda ut. Detta verkar ha varit en fungerande strategi.
Jag satte ett par gömmor i butiken som fick sitta ett par timmar för att öva på äldre gömmor då vi hade startnummer 48 på lördagen.
Innan vi åker till tävlingsplatsen så sätter jag upp ett par gömmor hemma för att värma upp henne på. Mest för att hon går bäst efter ett par gömmor, men även för att ge henne lite förväntningar som jag vill att hon ska ha i korttidsminnet. Låga gömmor och blandar små och lite lättare doftbilder.
Jag har jobbat med att försöka lära mig att hantera en 5-meterslina så att hon kan få mycket utrymme. Jag är så van vid att söka i 3-meterskoppel, vilket är betydligt enklare för mig.
Jag hade med mig både 3- och 5-meters till tävlingarna och första dagen fick vi inte söka med lös hund. Där valde jag faktiskt att byta mellan sök 1 och 2. I det första söket var det så himla mycket stolsben och bordsben att trassla in sig i så där körde jag kortare och i sök 2 var det mer öppet så där körde vi 5 meter.
I vårt första sök var det lite springigt men vårt andra sök satt som en smäck. Jag höll mig på avstånd, använde min långa lina och Vittra sprang in och plockade gömman på 7:88. Detta söket vann vi.
Delen att ge henne en bra tävlingserfarenhet jobbade vi också med. Såklart skulle hon tycka att det var roligt och vi hade extra bra belöningar med oss. Men jag ville också öva på ett par färdigheter. Jag gav henne t ex bara en tråkig godis för gömma 1, sen direkt in och ta sök nr 2 och därefter en toppenbelöning. Lite som en grund inför klass2 och få mer flyt i det på en gång. Söken låg så nära varandra så det blev nästan som ett sök för hunden. Jag hade också bestämt mig för att inte bry mig om tiderna och jaga placeringar, utan jag gav henne tid vid varje gömma. Alltså inte rycka upp handen och säga markerat så fort jag ser att hon har gömman. Utan vänta ut henne lite tills jag såg att hon verkligen bestämt sig och fått lite uthållighet i sitt fynd. Allt för att inte förstöra det vi hade jobbat igenom. Jättesvårt för en tävlingsmänniska som mig och jag vet att vi tappade ett par placeringar och antagligen några rosetter på detta, men jag är väldigt säker på att vi har igen det i längden att det är så likt som möjligt på tävling och träning, att jag håller på kriterierna för att få belöning.
På vårt tredje sök på lördagen blev vi belönade med ett SSE.
Fjärde söket blev lite spring igen, men hon jobbade jättefint i doften hela tiden, blev inte sådär frusterad, jag försökte hålla mig undan och hon redde ut det.
Denna dagen var miljön typ en loppis (?) med massa prylar! Ett rum såg ut som ett bibliotek med massa böcker, i något var det som sagt massa bord och stolar, ett var som ett förråd med massa bråte och sista var det galet mycket prylar, lampor, tavlor, kaffekokare mm. Men inte en gång upplevde jag att hon brydde sig om vad det var för miljö, totalt fokus på att jaga doft. Hon gjorde mig väldigt stolt! Ibland kan man ju själv bli störd av saker också, men även jag gick helt in i uppgiftstänk och när vi väl sökte så glömde jag bort att det stod folk och tittade och var vi var, härlig känsla.
Denna dagen är jag rysligt nöjd med både hennes och min egen insats. Vi fick med oss massa fina erfarenheter, så himla fint beröm från domare och arrangören, ett diplom och ett SSE.
Dag två åkte vi söderut, till Ängelholm.
Nu var jag inte riktigt lika nervös. Nu hade vi fått bevisa en gång att vi har det som krävs, så skulle vi missa idag så skulle det inte vara hela världen.
Även denna dagen höll jag min plan, lägga tid vid gömmorna, säg inte markerat för fort.
Första gömman var en tidig gömma. Så himla nöjd med att hon plockade den direkt. Annars kan det lätt bli bråttom, speciellt i början när hon är så taggad.
I sök två så sökte hon inte där jag ville anvisa i starten, men jag blev rätt snabbt varse om att det var för att hon hade doft i snoken, så det var bara att hänga på och hon hittar gömman längst in i rummet.
I sök 3 och 4 fick man söka löst. Det gillar verkligen Vittra och såhär i efterhand så borde jag kanske ha låtit henne göra det i alla fall i det sista söket, men jag bestämde mig för att fortsätta öva på att hantera min långa lina. Man kan ju alltid koppla loss om man behöver när man får ha lös hund.
Sök 3 startar hon superfint och där blir en placering.
I sök 4 däremot börjar nog jag bli trött i huvudet, det är inte bara hunden som ska orka. Här klantar jag till mig! Det är en trång gång i början och jag skickar på henne då en pryl till vänster, sen ska jag stå kvar och vänta tills hon sökt ut i linan, men det gör jag inte, jag går efter direkt. Jag tror att hon vill rakt fram så jag backar bak lite, men då ville hon vinkla in i en box till höger och jag står i vägen. Då blir hon lite lik sin mormor Pippi, gör jag fel så får jag direkt feedback på det, hon tittar på mig och skäller mig i ansiktet. Då är det bara att be om ursäkt, flytta sig och så får hon ha lite tid på sig innan hon kommer igång igen. När hon kommer in i söket igen så hittar hon ganska snabbt gömman och jag verkar förlåten.
Denna dagen verkade Vittra mer varm i kläderna, hon sköter sig utmärkt trots mitt misstag och det ger oss ytterligare ett diplom och även en totalvinst! En mycket bättre debuthelg kan man knappast önska sig.
Jag såklart SUPERGLAD för vinsten, men jag är nästan ännu mer glad för våra träningsvinster och uppfyllda mål (jag hade också en plan för om vi skulle bomma något sök vad vi skulle kunna använde resterande sök till för att få ut maximalt av dagen):
Bra första tävlingserfarenhet med 4 olika domare i olika miljöer (dag 2 var typ ett museum med gamla bodgårdsprylar), Vittra hade uppenbarligen superroligt och såg så himla glad ut!
Vi fick med oss saker att jobba vidare på. Superbra information.
Vi fick inga felmarkeringar trots sent startnummer och att det varit flera felmarkeringar i området tidigare.
Dessutom så fick jag testat av att jag verkligen kan läsa av henne i skarpt läge och att våra markeringar blir bättre och bättre och just nu duger för att tävla med.
Nu är jag galet sugen på att jobba vidare, stärka upp våra fordonssök och behållarsök och fortsätta ut och tävla!
2023-11-20 Cristina Lundgren
men de behöver få springa och röra på sig ändå!
Här kommer 5 tips på hur du kan motionera hunden utan att ha den lös:
- Cykla med hunden. Det finns speciella anordningar du kan köpa för att cykla säkert med hunden. Vi har både en där hunden springer bredvid cykeln, och en där den springer framför. Vi hjälper dig att hitta en passande sele till.
- Ha hunden i långlina. Ett långt flexikoppel eller en spårlina ger hunden större utrymme och mer frihet. Tänk på att lång lina ska användas ihop med sele. När hunden springer och linan tar slut så kan hundens nacke skadas av knycket om linan sitter i ett halsband.
- Använd inhägnader/hundrastgårdar. Detta är ett perfekt ställe att öva på inkallning på! Vårt godis på tub brukar vara en väldigt uppskattad belöning till hunden! Respektera varandra, alla hundar gillar inte andra hundar. Rastgårdarna är ett bra ställe även för dessa hundar att få vara lösa på.
- Låt hunden hoppa upp på stubbar och stenar, träna balans på stockar, backa upp för sluttningar, kryp under grenar, klättra mot träd (stå på baktassarna) och gå i högt ris. Det finns bra träning som bygger muskler och tränar hunden utan att för den delen vara fartfyllda. Här krävs mer koncentration och styrka. Med en bra sele på hunden är det lättare att hjälpa till och stötta när det behövs. Vid ruskigt väder kan man träna inomhus. Låt hunden kliva över cavalettihinder och använd en luftmadrass till att träna balans.
- Jogga med din hund. Delad glädje är dubbel glädje sägs det. Här får ni båda fin träning. Med hunden i ett midjebälte får du fria händer. Välj ett midjebälte med ”bensnören” så det sitter kvar på din höft. Det är snällt mot din rygg om hunden drar.
Copyright © Cristina Lundgren, Luspudel AB 2020
Vi människor får snabba kickar av likes på sociala medier, liksom hunden kan bli glad av en godisbit i träningen. Men om vi fastnar i inlärningsfasen och fortsätter att ge godisar för små, små detaljer så får vi ingen uthållighet eller helhet. Det ger hundar som lätt blir frustrerade och som saknar ”jävlar anamma” om de inte lyckas på första försöket och belöningen uteblir. De kan också tröttna på att träningen blir för repetitiv och tråkig. Vi kommer liksom inte vidare i träningen.
- ”Grit” är ett begrepp som har myntats av den amerikanska psykologen Angela Duckworth.
- Man kan översätta det till 'jävlar anamma', 'drivkraft' och 'uthållighet'.
- En hög nivå av grit gör att du fortsätter trots att du stöter på motstånd.
Jag gillar belöningsbaserad träning när det kommer till hundarna och är en flitig användare av både godis och leksaker. Jag menar alltså inte att vi ska sluta belöna våra hundar, men jag menar att godisarna inte får bli en barriär mellan mig och hunden. Godisen måste tillföra något och förstärka den känslan vi är ute efter, inte bara beteenden. Vi måste få hunden att tycka att träningen i sig är rolig. Att leka in saker är ett sätt att få hunden att gilla träningen. Det är viktigt att vi som tränare också gillar det vi gör. Det är inte du som tränar din hund, det är ni som tränar tillsammans mot gemensamma mål. Målet får inte bli det enda fokuset. Träningen är en del av vår kvalitetstid där vi umgås och gör saker ihop som stärker vår relation och bandet mellan oss.
Grit hos barn sägs till viss del vara påverkbart av hur man berömmer barnen. Om man berömmer för att barnet är duktigt, eller för barnets ansträngning. Än en gång kan jag se en tydlig parallell med hundträningen. Hunden behöver också uppmuntran för en hård ansträngning även om den kanske inte genererade just det slutresultatet vi hade tänkt. Detta för att inte ge upp och bli passiv till nästa gång. Kanske gjorde vi övningen för svår och med lite justeringar kommer hunden sätta det helt rätt till nästa gång. Då med samma glädje och vilja som förra gången när vi förstärkte hundens ansträngning.
Kanske borde vi sluta vara så rädda för att hunden ska göra fel. Kanske borde vi låta hunden testa sig fram mer för att komma fram till vad som fungerar. Nästa gång du går på koppelpromenad med valpen och den hamnar på fel sida av lyktstolpen kan du prova att vänta. Se om den själv kommer på lösningen hur den ska komma rätt och kunna fortsätta framåt. Jag är säker på att allt som valpen löser själv inte bara bygger ”jävlar anamma”, utan även självförtroende.
Att lägga upp alla pass så att hunden inte ska misslyckas kan ha en god intention. Vi vill att hunden ska känna sig duktig och bygga självförtroende. Men en hund som också kan hantera motgångar och som vet att vi blir nöjda med en hård ansträngning kanske kan känna sig ännu mer glad och stolt?
Artikeln är skriven av Cristina Lundgren, Luspudel AB 2019
Copyright © Cristina Lundgren
Här är några tips:
https://www.specialnest.se/forskning/egenskapen-grit-nyckeln-till-framgang
https://www.forskning.se/2017/11/09/grit-ar-grejen-om-du-vill-lyckas-i-skolan/
https://sverigesradio.se/avsnitt/1404599
https://www.svtplay.se/video/24595411/en-perfekt-foralder/en-perfekt-foralder-hur-gor-man-med-barn-och-lyckan?start=auto
”-Hjälp, min hund drar i kopplet!”
Ja, du är inte ensam att ha det här problemet. Men varför drar din hund i kopplet?
Går du för långsamt, vet inte din hund var du vill att den ska vara, eller är den framavlad för att dra?
Vad du ska göra för att hunden ska sluta dra i kopplet kan ge lika många svar som frågor tillbaka.
Jag tycker inte att det finns ett enkelt svar att ge på denna fråga och det finns tyvärr inte en snabb, enkel lösning som är hållbar.
När jag börjar jobba med en hund som ska lära sig gå i koppel brukar jag börja med att lära hunden vad vi vill ha och vad vi gillar. Var vill vi att hunden ska vara? Vad har vi för kriterier? Vad är okej och vad är inte okej? När jag vet vad jag vill ha är det lättare att skapa förutsättningar för att få fram detta beteende för att i sin tur kunna belöna det och få det att öka i frekvens. Jag börjar i en lättare miljö, och har jag flera hundar så börjar jag med att jobba med en hund i taget och boosta den med så många lyckade repetitioner som möjligt. Detta vill vi ha, detta ger belöning. Belöning i detta sammanhang kan givetvis vara hundens mat eller goda gobitar, men man kan också nyttja saker som hunden vill ha tillgång till: går du fint så får du gå och nosa på den fläcken du vill till. Eller går du fint så kan du få gå fram och hälsa på grannen som du gillar att bli klappad av.
Är hunden svår att nå? Har du gett den goda förutsättningar att jobba med sedan tidigare?
Har jag en hund som är framavlad för att arbeta långa pass varje dag och har en enorm uthållighet, styrka och motor så går det inte att gå en kort promenad runt kvarteret varje dag och tro att den ska vara nöjd och ha förmågan att kunna kanalisera all sin överskottsenergi för att gå i vårt slöa tempo i en kort läderstump bredvid oss! Såvida inte hunden gett upp och gått in i någon form av depression eller uppgivenhet. Det hoppas jag inte att någon hund ska behöva göra även om jag tyvärr vet att det förekommer.
Hunden måste få rätt förutsättningar och justa villkor för att vi ska kunna jobba med den. Kanske behöver vi gå tillbaka och bygga lite mer relation och kontakt innan vi kan börja med koppelträningen? Hunden ska gilla att hänga med oss och umgås. Lek med hunden, belöna all spontan kontakt den tar, sov med hunden, träna kravlösa trix och konster, gör kort och gott roliga saker ihop med din hund!
Se till att hunden har fått utlopp för sin överskottsenergi innan ni börjar träna, så blir det lite lättare. Har du en vuxen hund så kan ni cykla en runda ihop. Andra alternativ kan vara att låta den simma, ta ett långt spår, jogga med den i midjebälte och nomesele där den faktiskt får dra eller rusa av sig lös (kan du inte ha den lös så får man leta upp en inhägnad eller använda sele och långlina).
Får din hund ha huvudrollen någon gång? I den vilda hundfamiljen så har alla olika uppgifter och ansvarsområden. Det är inte en individ som hela tiden bestämmer över alla i alla situationer. Den som är bäst på att spåra leder spårarbetet, den som är bäst på att fälla bytet tar kommandot i den situationen osv. Det är ganska tråkigt att inte kunna påverka sin livssituation eller att någon gång få vara den som får huvudrollen och sen känna sig stolt över att man gör det på ett bra sätt. Jag upplever att de hundar som ibland får leda och bestämma i en situation har lättare att acceptera att jag sen säger att ”nu vill jag ha detta på mitt sätt”. Spåret är ett utmärkt exempel på ett tillfälle där hunden kan få känna att den visar vägen och har huvudrollen. För ärligt talat, hade du lyckats hitta slutet utan din hund om någon annan lagt ut spåret? De människor jag känner har alldeles för usel näsa för att klara det!
Andra saker som kan påverka hur hunden är att jobba med är hundens sömn. Sover din hund tillräckligt mycket? En övertrött hund har svårt att koncentrera sig och blir därför inte lätt att jobba med. Detta är speciellt ett vanligt bekymmer hos hundar som går på hunddagis och därmed inte sover så mycket som de behöver. Se till att hitta balans i hundens liv mellan aktivitet och passivitet. Ge hunden utrymme och låt den ha sin plats där den får vara ifred. Speciellt viktigt är det att man lär små barn att respektera hunden och låta den vara ifred när den lagt sig i sin säng.
Hundens födointag påverkar givetvis också dess energinivå och koncentrationsförmåga. En väldigt hungrig hund kan vara svår att jobba med. Precis som vi får blodsockerfall och blir trötta när vi inte har ätit så blir hunden också det. Får hunden i sig ett foder anpassat efter dess näringsbehov eller får den sockertoppar av onyttigt godis och människoföda? Är hunden i lagom hull? En överviktig och tung hund blir snabbt trött.
Ibland upplever jag, att så fort kopplet åker på slutar vi att kommunicera med hunden. Då förmedlas informationen genom snöret istället för via munnen. Glöm inte bort att kommunicera med din hund. Stannar hunden och nosar och du vill gå vidare? Be den komma! Alltför ofta ser jag förare som bara drar med sig sina hundar utan att ens ha gett dem en chans att välja att göra rätt. Dessutom tycker jag att vi indirekt talar om för hunden att det är okej att dra om vi drar.
En hund som drar skapar ofta frustration hos ägaren, och när ägaren blir frustrerad blir även hunden påverkad. Jag tror också att det är vanligt att många hundar inte riktigt vet vad som förväntas av dem och därför skapas det en frustration hos hunden när den blir tillrättavisad men inte vet vad den ska göra.
Ett viktigt ord i hundträning är konsekvens. När det gäller just koppelträning så är det väldigt svårt att vara konsekvent, Men det finns ett par tips som man kan använda sig av. Man kan till exempel ha både sele och halsband på hunden. När hunden tränas kopplar vi på i halsbandet och då är det nolltolerans på drag, så fort kopplet blir sträckt stannar eller vänder vi. Och givetvis berömmer vi kontakt och slakt koppel. När vi inte längre orkar träna kopplar vi över i selen och då får hunden mer frihet och kan gå och nosa och strosa. Jag kan tycka att det är en fördel att ha samma längd på kopplet hela tiden i början av träningen. Då lär den sig ungefär hur långt den kan gå och inom vilken radie den ska hålla sig för att kunna få belöning. Vill vi jobba med långlina eller liknande för att ge hunden mer utrymme och rörelsefrihet blir det alltid ihop med selen. Den sparar dessutom på hundens nacke och kropp om linan skulle ta slut.
Alternativet om du vill jobba med bara sele är att ha olika selar eller att fästa kopplet på olika ställen i selen. (Flera moderna selar går att koppla både fram och bak.) Det blir inte lika tydligt, men det fungerar det med.
Dessutom har flera studier visat på att sele minskar hundens stressnivåer och hjälper till så att hunden inte ska dra lika mycket. De är även mycket mer skonsamma mot hundens kropp. Hundens nacke är känslig och det är tyvärr alltför vanligt med nackproblem hos hund!
I den här artikeln skriver jag mycket om vad man rent allmänt kan tänka på om hunden drar i kopplet. När vi har börjat tänka på, och kanske till och med åtgärdat en del av dessa punkter så kommer övningarna för att få hunden att gå fint i koppel att bli väldigt mycket lättare. Nu kan man efter envis träning börja förvänta sig positiva och hållbara resultat. Jag hjälper er att hitta övningar som passar just er där ni befinner er i er träning.
Artikeln är skriven av Cristina Lundgren, Hundratio procent 2016
Copyright © Cristina Lundgren