Kan man träna en hund till att få mer grit?

Nu har det blivit populärt att prata om grit när det gäller människor, och kanske framförallt barn. Mycket av det jag har läst om grit är precis samma tankar som jag har haft om hundträning och är direkt applicerbart på hundar.

Vi människor får snabba kickar av likes på sociala medier, liksom hunden kan bli glad av en godisbit i träningen. Men om vi fastnar i inlärningsfasen och fortsätter att ge godisar för små, små detaljer så får vi ingen uthållighet eller helhet. Det ger hundar som lätt blir frustrerade och som saknar ”jävlar anamma” om de inte lyckas på första försöket och belöningen uteblir. De kan också tröttna på att träningen blir för repetitiv och tråkig. Vi kommer liksom inte vidare i träningen.
 
Forskare menar att yttre motivation, exempelvis i form av en belöning, inte ökar barns ansträngningar. Man måste ha en inre motivation för att utföra uppgiften. Tittar vi på hundens naturliga beteenden så behöver hunden inga belöningar för att den ska fortsätta. Trots att hunden inte fick tag på kaninen som sprang upp framför den (eller fick en godis för beteendet) så kommer den med största sannolikhet att springa efter även nästa kanin. Hunden har en inre motivation att jaga.
Vad är grit?
  • ”Grit” är ett begrepp som har myntats av den amerikanska psykologen Angela Duckworth.
  • Man kan översätta det till 'jävlar anamma', 'drivkraft' och 'uthållighet'.
  • En hög nivå av grit gör att du fortsätter trots att du stöter på motstånd.

Jag gillar belöningsbaserad träning när det kommer till hundarna och är en flitig användare av både godis och leksaker. Jag menar alltså inte att vi ska sluta belöna våra hundar, men jag menar att godisarna inte får bli en barriär mellan mig och hunden. Godisen måste tillföra något och förstärka den känslan vi är ute efter, inte bara beteenden. Vi måste få hunden att tycka att träningen i sig är rolig. Att leka in saker är ett sätt att få hunden att gilla träningen. Det är viktigt att vi som tränare också gillar det vi gör. Det är inte du som tränar din hund, det är ni som tränar tillsammans mot gemensamma mål. Målet får inte bli det enda fokuset. Träningen är en del av vår kvalitetstid där vi umgås och gör saker ihop som stärker vår relation och bandet mellan oss.

Grit hos barn sägs till viss del vara påverkbart av hur man berömmer barnen. Om man berömmer för att barnet är duktigt, eller för barnets ansträngning. Än en gång kan jag se en tydlig parallell med hundträningen. Hunden behöver också uppmuntran för en hård ansträngning även om den kanske inte genererade just det slutresultatet vi hade tänkt. Detta för att inte ge upp och bli passiv till nästa gång. Kanske gjorde vi övningen för svår och med lite justeringar kommer hunden sätta det helt rätt till nästa gång. Då med samma glädje och vilja som förra gången när vi förstärkte hundens ansträngning.

För en annan sak som sägs om man vill öka grit och motivationen är konsten att göra uppgiften lagom svår. Är den för lätt så slutar vi att utvecklas och vem gillar inte att lära sig nya saker och känslan av att lyckas med något nytt? Samtidigt får uppgiften inte kännas omöjlig och nattsvart. 

Kanske borde vi sluta vara så rädda för att hunden ska göra fel.  Kanske borde vi låta hunden testa sig fram mer för att komma fram till vad som fungerar. Nästa gång du går på koppelpromenad med valpen och den hamnar på fel sida av lyktstolpen kan du prova att vänta. Se om den själv kommer på lösningen hur den ska komma rätt och kunna fortsätta framåt. Jag är säker på att allt som valpen löser själv inte bara bygger ”jävlar anamma”, utan även självförtroende.

Att lägga upp alla pass så att hunden inte ska misslyckas kan ha en god intention. Vi vill att hunden ska känna sig duktig och bygga självförtroende. Men en hund som också kan hantera motgångar och som vet att vi blir nöjda med en hård ansträngning kanske kan känna sig ännu mer glad och stolt?

Artikeln är skriven av Cristina Lundgren, Luspudel AB 2019
Copyright © Cristina Lundgren
Vill du veta mer om grit?
Här är några tips:

https://www.specialnest.se/forskning/egenskapen-grit-nyckeln-till-framgang
      https://www.forskning.se/2017/11/09/grit-ar-grejen-om-du-vill-lyckas-i-skolan/
      https://sverigesradio.se/avsnitt/1404599
  https://www.svtplay.se/video/24595411/en-perfekt-foralder/en-perfekt-foralder-hur-gor-man-med-barn-och-lyckan?start=auto


”-Hjälp, min hund drar i kopplet!”


Ja, du är inte ensam att ha det här problemet. Men varför drar din hund i kopplet?
Går du för långsamt, vet inte din hund var du vill att den ska vara, eller är den framavlad för att dra?

Vad du ska göra för att hunden ska sluta dra i kopplet kan ge lika många svar som frågor tillbaka.
Jag tycker inte att det finns ett enkelt svar att ge på denna fråga och det finns tyvärr inte en snabb, enkel lösning som är hållbar.


När jag börjar jobba med en hund som ska lära sig gå i koppel brukar jag börja med att lära hunden vad vi vill ha och vad vi gillar. Var vill vi att hunden ska vara? Vad har vi för kriterier? Vad är okej och vad är inte okej? När jag vet vad jag vill ha är det lättare att skapa förutsättningar för att få fram detta beteende för att i sin tur kunna belöna det och få det att öka i frekvens. Jag börjar i en lättare miljö, och har jag flera hundar så börjar jag med att jobba med en hund i taget och boosta den med så många lyckade repetitioner som möjligt. Detta vill vi ha, detta ger belöning. Belöning i detta sammanhang kan givetvis vara hundens mat eller goda gobitar, men man kan också nyttja saker som hunden vill ha tillgång till: går du fint så får du gå och nosa på den fläcken du vill till. Eller går du fint så kan du få gå fram och hälsa på grannen som du gillar att bli klappad av.

Är hunden svår att nå? Har du gett den goda förutsättningar att jobba med sedan tidigare?
Har jag en hund som är framavlad för att arbeta långa pass varje dag och har en enorm uthållighet, styrka och motor så går det inte att gå en kort promenad runt kvarteret varje dag och tro att den ska vara nöjd och ha förmågan att kunna kanalisera all sin överskottsenergi för att gå i vårt slöa tempo i en kort läderstump bredvid oss! Såvida inte hunden gett upp och gått in i någon form av depression eller uppgivenhet. Det hoppas jag inte att någon hund ska behöva göra även om jag tyvärr vet att det förekommer.

Hunden måste få rätt förutsättningar och justa villkor för att vi ska kunna jobba med den. Kanske behöver vi gå tillbaka och bygga lite mer relation och kontakt innan vi kan börja med koppelträningen? Hunden ska gilla att hänga med oss och umgås. Lek med hunden, belöna all spontan kontakt den tar, sov med hunden, träna kravlösa trix och konster, gör kort och gott roliga saker ihop med din hund!

Se till att hunden har fått utlopp för sin överskottsenergi innan ni börjar träna, så blir det lite lättare. Har du en vuxen hund så kan ni cykla en runda ihop. Andra alternativ kan vara att låta den simma, ta ett långt spår, jogga med den i midjebälte och nomesele där den faktiskt får dra eller rusa av sig lös (kan du inte ha den lös så får man leta upp en inhägnad eller använda sele och långlina).

Får din hund ha huvudrollen någon gång? I den vilda hundfamiljen så har alla olika uppgifter och ansvarsområden. Det är inte en individ som hela tiden bestämmer över alla i alla situationer. Den som är bäst på att spåra leder spårarbetet, den som är bäst på att fälla bytet tar kommandot i den situationen osv. Det är ganska tråkigt att inte kunna påverka sin livssituation eller att någon gång få vara den som får huvudrollen och sen känna sig stolt över att man gör det på ett bra sätt. Jag upplever att de hundar som ibland får leda och bestämma i en situation har lättare att acceptera att jag sen säger att ”nu vill jag ha detta på mitt sätt”. Spåret är ett utmärkt exempel på ett tillfälle där hunden kan få känna att den visar vägen och har huvudrollen. För ärligt talat, hade du lyckats hitta slutet utan din hund om någon annan lagt ut spåret? De människor jag känner har alldeles för usel näsa för att klara det!

Andra saker som kan påverka hur hunden är att jobba med är hundens sömn. Sover din hund tillräckligt mycket? En övertrött hund har svårt att koncentrera sig och blir därför inte lätt att jobba med. Detta är speciellt ett vanligt bekymmer hos hundar som går på hunddagis och därmed inte sover så mycket som de behöver. Se till att hitta balans i hundens liv mellan aktivitet och passivitet. Ge hunden utrymme och låt den ha sin plats där den får vara ifred. Speciellt viktigt är det att man lär små barn att respektera hunden och låta den vara ifred när den lagt sig i sin säng.

Hundens födointag påverkar givetvis också dess energinivå och koncentrationsförmåga. En väldigt hungrig hund kan vara svår att jobba med. Precis som vi får blodsockerfall och blir trötta när vi inte har ätit så blir hunden också det. Får hunden i sig ett foder anpassat efter dess näringsbehov eller får den sockertoppar av onyttigt godis och människoföda? Är hunden i lagom hull? En överviktig och tung hund blir snabbt trött.

Ibland upplever jag, att så fort kopplet åker på slutar vi att kommunicera med hunden. Då förmedlas informationen genom snöret istället för via munnen. Glöm inte bort att kommunicera med din hund. Stannar hunden och nosar och du vill gå vidare? Be den komma! Alltför ofta ser jag förare som bara drar med sig sina hundar utan att ens ha gett dem en chans att välja att göra rätt. Dessutom tycker jag att vi indirekt talar om för hunden att det är okej att dra om vi drar.

En hund som drar skapar ofta frustration hos ägaren, och när ägaren blir frustrerad blir även hunden påverkad. Jag tror också att det är vanligt att många hundar inte riktigt vet vad som förväntas av dem och därför skapas det en frustration hos hunden när den blir tillrättavisad men inte vet vad den ska göra.

Ett viktigt ord i hundträning är konsekvens. När det gäller just koppelträning så är det väldigt svårt att vara konsekvent, Men det finns ett par tips som man kan använda sig av.  Man kan till exempel ha både sele och halsband på hunden. När hunden tränas kopplar vi på i halsbandet och då är det nolltolerans på drag, så fort kopplet blir sträckt stannar eller vänder vi. Och givetvis berömmer vi kontakt och slakt koppel. När vi inte längre orkar träna kopplar vi över i selen och då får hunden mer frihet och kan gå och nosa och strosa. Jag kan tycka att det är en fördel att ha samma längd på kopplet hela tiden i början av träningen. Då lär den sig ungefär hur långt den kan gå och inom vilken radie den ska hålla sig för att kunna få belöning. Vill vi jobba med långlina eller liknande för att ge hunden mer utrymme och rörelsefrihet blir det alltid ihop med selen. Den sparar dessutom på hundens nacke och kropp om linan skulle ta slut.

Alternativet om du vill jobba med bara sele är att ha olika selar eller att fästa kopplet på olika ställen i selen. (Flera moderna selar går att koppla både fram och bak.) Det blir inte lika tydligt, men det fungerar det med.

Dessutom har flera studier visat på att sele minskar hundens stressnivåer och hjälper till så att hunden inte ska dra lika mycket. De är även mycket mer skonsamma mot hundens kropp. Hundens nacke är känslig och det är tyvärr alltför vanligt med nackproblem hos hund!

I den här artikeln skriver jag mycket om vad man rent allmänt kan tänka på om hunden drar i kopplet. När vi har börjat tänka på, och kanske till och med åtgärdat en del av dessa punkter så kommer övningarna för att få hunden att gå fint i koppel att bli väldigt mycket lättare. Nu kan man efter envis träning börja förvänta sig positiva och hållbara resultat. Jag hjälper er att hitta övningar som passar just er där ni befinner er i er träning.


Artikeln är skriven av Cristina Lundgren, Hundratio procent 2016
Copyright © Cristina Lundgren